Efter de våldsamma protesterna anade många att ett krig var på väg att 
bryta ut. En ny övning som de amerikanska soldaterna gjorde visade att inte 
ens en massiv flygoffensiv kunde hejda kommunisterna. 
Många av presidentens rådgivare ville öka insatserna i Vietnam. 
Men det var en general som kallades de Gaulle som hade varnat presidenten 
många gånger att gå i fransmännens "fotspår" i Vietnam. 
Han kallade Vietnam för ett ruttet land. Men inte ens General de Gaulle 
kunde stoppa USA. 
FNL-gerillans styrkor blev djärvare och i början av 1965 så utförde de en 
välorganiserat anfall mot sydvietnamesiska garnisoner i Pleiku och Qui-Nan. 

Efter anfallet dödades 38 amerikanska rådgivare och över 100 sårades. 
Den händelsen gjorde att amerikanerna bestämde sig. 
USA:s president Lyndon Baines Johnson gav klartecken till en hämdattack med 
flyg som Pentagon länge planerat. Flygvapnets flygplan från hangarfartyg 
bombade två mindre städer i Nordvietnam. Det här var kanske ett misstag 
amerikanerna gjorde. 
Just då var ministerpresidenten från Sovjet Alexander Kosygin på besök i 
Hanoi. Han var nog möjligen där för att övertala Ho Chi-minh att förhandla. 
Alexander Kosydin var där för att undvika en väpnad konflikt. 
USA:s angrepp gjorde att de ändrade åsikt och tio dagar senare efter 
Alexanders ankomst till Moskva anlände de första avancerade sovjetiska 
luftvärnsrobotarna till det viktigaste hamnstaden i Nordvietnam Haiphong. 

I mars 1965 inledde amerikanerna ett mer välorganiserad och systematisk 
flygoffensiv mot Nordvietnam. En månad senare konstaterade militär-experter 
att anfallen inte gjorde något nämnvärt påverkan i kriget i Vietnam. Man 
bestämde sig för att trappa upp insatserna ännu mer och började ta in de 
landbaserade bombplanen B-52. 
Då och då sattes B-52:a i arbete som pågick under hela kriget. 
Vietnamkriget blev under 1966 en mardröm för den amerikanska presidenten 
Johnson. 

Det blev svårt för han att koncentrera sig på andra problem. Hans tankar 
var inriktade på andra saker två år tidigare när han efterträdde 
John F Kennedy som mördades i Dallas 1963. 
Han ville fullborda ett verk som president Roosevelt inledde på 30-talet. 
Han "skulle göra" Amerika till ett modernt samhälle som han kallade för: 
"The Great Society". Johnson kom själv från små förhållanden och bestämde 
sig för att gå en lärarutbildning som sedan gjorde att han tidigt kom in i 
politiken i sin hemstat Texas. 
Han invaldes sedan till kongressen 1937, han var då 29 år gammal. Efter det 
avancerade han till ordförande i senatens demokratiska partigrupp och till 
sist blev han vald till vicepresident 1960. 
Ett av hans största steg var att med stor motstånd från södern få igenom en 
långtgående lagstiftning som rörde de svartas jämställdhet i samhället. 
Han stiftade lagar som hjälpte ungdomen från slumkvarter att få pengar till 
utbildning. Detta hjälpte också en femtedel av USA:s befolkning som levde 
mycket fattigt. 
Allt det här var "desdigert får hans politik i Vietnam. Man började säga 
att han höll på att förlora trovärdigheten när han sedan ökade 
krigsinsatsen ytterligare. Sommaren 1967 föreslog han en extra-skatt på 10% 
för finansieringen av kriget, men det visade sig att kostnaderna ökade 
stort från ett underskott på 10 miljarder dollar 1967 till 30 miljarder 
1968.